Sportlov med Gneis – Fototävling!

Äntligen har Sportlovet dragit igång och löper nu runt om i Sverige under de fyra kommande veckorna (7 – 10).

Under denna period kör vi på Gneis en FOTOTÄVLING. Hoppas att alla är taggade att låta inspirationen flöda.

Vill du vara med och tävla rekommenderar vi dig att noggrant läsa igenom informationen i vår WEBSHOP. Det är alltid tråkigt om man missar någon liten detalj som vi ställt som krav, t ex en hashtag, bildtext.

Har du sedan några funderingar kring tävlingen ber vi dig mejla oss på info@gneis.se

Lycka till och ha ett underbart sportlov tillsammans med era barn, oavsett om ni tänkt tävla eller inte!

//Gneis personalen

Vi på Gneis ber att få önska er alla en riktigt…

Glad Lucia!

God morgon och Glad Lucia!

Hoppas att så många som möjligt haft tid att se och lyssna till ett luciatåg under morgonen. Otroligt avslappnande och vackert.

Vi vill också passa på att rikta ett stort tack till Anna Farman Berg (rubyred05) med familj för hennes två veckor som gästbloggare här på Gneisbloggen. Det har varit jätteintressant och roligt att läsa hennes inlägg med allt från vardagsbestyr till bra tips till aktiviteter.

Nu tar vi ett uppehåll i gästbloggandet över jul och nyår, men i januari är vi tillbaka med en ny gästbloggare. Missa inte det.

//Gneis

Gemenskap, Gneis & God Jul!

Hur får man kidsen att vilja göra något annat än att spela? Hur kan vi konkurrera med alla spel och kompisar som spelar tillsammans med barnen? Spelen är dessutom byggda för att trigga igång hjärnans belöningssystem. Jag tror att vi ibland behöver visa dem att det finns alternativ och ge konkreta exempel på vad de kan göra istället. Gemenskap är viktigt för alla. Barn vill vara med sina föräldrar och vi behöver visa dem att vi vill vara med dem också. Kanske inte jämt men ofta, det är min tro. Inget behöver utesluta det andra, det gäller att hitta balansen. Är det enkelt? Nä. Våra barn gillar att röra på sig när de tycker något är roligt. Inte när vi gapar på dem om att gå och göra något vettigt istället för att spela. Tror ni de bryr sig om vårt gapande? Nä. Jag tror att vi behöver hjälpa barnen med övergången ibland, att sluta spela och påbörja något annat. Gör vi alltid detta? Nä. Men de gånger vi gör det så märker vi att barnen kommer på andra tankar och gör andra saker än att spela.

V och Alf var på hajk i mitten av november, Alf var med som stödledare. De var utomhus i runt fem timmar. Vincent var nog i varenda snödriva (runt 50-60 cm snö) som fanns längs vägen under dagen men han var fortfarande varm och torr, även om händerna, efter all snölek och utevistelse. Det var inte de andra barnen. Alf fick många frågor av de andra ledarna om vad han hade för kläder och flera fotograferade även Gneis logga. Kläderna talar för sig själva, det behövs inget torkskåp för kläderna blir inte blöta igenom. Vs kläder var inte ens fuktiga utanpå. (Jodå, vi har satt upp lappar i skolan om det också, att kläderna inte ska vara i torkskåp.)

Det var nog egentligen inte förrän i januari förra året som Alf fick sin egen Gneis aha-upplevelse. Minus 12 grader, det var orkanstyrka i vindbyarna på Åreskutan och storm nere i Åre by. De stängde hela systemet efter lunch. Alf var varm och svettades nästan i sina Gneisskidkläder. Sedan dess är det lite mer ”köp vad som behövs, det går åt”.

Hej vardag! Alltid redo!

Idag är det min sista dag som gästbloggare hos Gneis, det har varit väldigt roligt att få blogga! Tänkte avsluta med att berätta varför vi egentligen är kunder hos Gneis. Hög kvalitét till vettiga priser är inte hela sanningen. Gneis gör det andra företag talar om, de lyssnar på sina kunder på riktigt, ser sina kunder på riktigt, de skapar en relation med sina kunder, på riktigt. Crowd sourcing, skapar engagemang åt ”båda hållen”. Stort tack Gneis! Rock on, som familjens trummis V, brukar säga.

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!

Tack o hej från oss!

Orkar ni läsa om vår mycket omysiga utflykt, motsatsen till Trollskogen?

Barnen gick regelbundet på utflykt när de gick på dagis och de gick ofta till en skog nära oss. De gillade utflykterna och de ville verkligen visa oss skogen, var de byggde kojor och lekte. De hade sett fram emot utflykten så länge och vi hade lovat att gå dit, just denna dag då gråvädret slog bottenrekord, det var sk*tkallt och rått. Vi ville verkligen inte gå ut, men vi hade lovat. Barnen var jätteglada och förväntansfulla. Väl framme visade barnen var de byggde kojor och var de brukade leka. Vi frös. De berättade vad de brukade leka för lekar och konstaterade att det inte var samma sak utan sina kompisar. De såg mycket besvikna ut. Vi frös lite till. Alla ville gå hem efter typ 10 minuter. Men vi bestämde oss för att stanna och att äta smörgåsarna och vår varma broccolisoppa. Det blev alltså den mest omysiga (vädermässigt) och korta utflykt vi någonsin gjort, både i avstånd från hemmet och i tid. Samtidigt, vi gjorde något tillsammans, alla minns utflykten, vi pratar om den ibland och skrattar åt minnet.

Keep it simple!

Snön ligger vit på taken, ingen känner sig särskilt vaken

I morse åt vi helgfrukost på tu man hand, vi läste tidningen, kollade på morgonnyheterna och ”bara var”. Ett SMS meddelade att vi kunde hämta barnen kl 11. Vilken lyx. I går kväll var vi på julmiddag på Alfs jobb, alla respektive var medbjudna. Det var väldigt gott och trevligt på alla sätt och vis. Barnen skulle övernatta hos vänner och vi såg fram emot en trevlig kväll. Så blev ett av barnen i familjen, som barnen skulle övernatta hos, magsjuk. Sånt händer, det var bara att gilla läget. En kompis ringer precis när jag ska hämta barnen i skolan. Hon undrar om A ska gå på kalaset, om vi kan hjälpas åt att skjutsa. Jag berättar att han tyvärr inte ska det, om planerna som ändrats och att vi alltså ska hem. Hon undrar varför vi inte ringde dem i stället? Barnen kan sova hos dem, hon tar hand om kalasskjutsning av barn, middagslagning och allt. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Vi är så dåliga på att be andra om hjälp. Vi är inflyttade och är vana att ha med barnen på det mesta, det är sällan vi har barnvakt. Jag ringde och frågade om A var välkommen på kalaset trots allt, det var han. Allt ordnade sig. Tänk så mycket enklare det blir när man hjälps åt, nästa gång är det vår tur att hjälpa till. Det gör vi så gärna :)!
Julstämningen infinner sig, det snöar ute, julmusiken går på högvarv, Rudolf har en röd mule i år igen. Alf bakar vörtbröd, han bakade vörtbröd för första gången förra julen, så jag (vi) antar att det blivit en ny god jultradition? Jag ska kraftsamla och baka saffranskakor också. Eller inte.

Idag är vi alltså hemma och pysslar, vi är inte sugna på att gå ut. Vet ni vad, man ska inte ha dåligt samvete för det. Inte packar man matsäcken när man är sliten, trött eller om hela eller delar av familjen är sjuk.

Här kommer tips på vad vi har gjort eller gör inomhus beroende på barnens ålder:

• Spela sällskapsspel, till exempel Försvunna Diamanten, Monopol, Tjuv och polis, Apbingo, luffarschak, schack, Spökjägarna och Familje TP.
• Spela skitgubbe, vändtia och Uno
• Fredagsdisco, ett tag hade vi fredagsdisco varje fredag efter middagen. På med discolampan, favolåten/låtarna och skaka loss! Fredagsdiscot kom av sig när discolampan försvann i ett av våra renoveringskaos. Den är återfunnen, så det kanske är dags att återinföra fredagsdiscot igen, om någon är intresserad.
• Låt barnen vara med och välja ut teckningar och pärlplattor som är favoriter.
  Köp magnettejp eller små magneter i en hobbybutik och limma på. Vips så har ni fina, personliga magneter.
• Gissa Skylandern, när våra barn spelade Skylanders som mest hittade vi på ”Gissa Skylandern”vi ägnade oss främst åt detta när vi åkte lift för att fördriva tiden. Det kan ju lika gärna vara ”Gissa sagofiguren” eller vad som helst.
• Nedan förslag är bra på resor, när ni är ute och går, när man köar eller är i väntrum:
  -Ett skepp kommer lastat
  -Berätta en saga ihop, en börjar ”Det var en gång”, nästa person fortsätter och så lämnar man över till nästa. Blir ofta väldigt roliga sagor.

Keep it simple!

Friluftsliv, färdigpaketerat

47. Hur är det möjligt!? Ett av universums mest oförklarliga mysterier orsakade ett mindre sammanbrott i morse, hade inte tid med ett stort psykbryt 😉 47 är antalet udda strumpor, just nu, i detta hushåll. Barnen hittade inga rena strumpor. Eller jo, de hittade 47 rena strumpor, fast inga passade ihop. Till slut lyckades vi efter lite strumpjakt hitta ett par bortglömda stackare i någon vrå, otroligt nog rena. Jackpot!

Jag beundrar alla som sätter upp mål med sin träning och som sedan målmedvetet och enträget tränar till Marathon, Iron man, Vätternrundan, Vasaloppet, Cykelvasan osv. Jag fattar inte hur ni får ihop det. Vi har svårt nog att ta oss till gymmet, överhuvudtaget. Apropå detta, jag påbörjade en liten lobbyverksamhet här hemma för ett par år sedan. Vore det inte kul att cykla Cykelvasan 30 (från 8 år)? Intresset var rätt ljummet. Tre mil i lagom takt skulle vi väl kara av. Har ni cyklat Cykelvasan 30 med familjen? Dela gärna med er av era erfarenheter, tips mottas tacksamt. (Hehe, det är ingen slump att barnen har MTB modeller på cyklarna, det fanns en baktanke ;).) Det är jag som är den som är mest cykelintresserad i familjen, om ni undrar.

Fäboden i Lindvallen är poppis, här kan man klappa djur och äta våfflor.

Något som blivit lite av en favoritsemester för oss alla är att åka upp till Sälen och cykla Mountainbike (MTB), bada (Experium) och ta en tur på fjället. Lindvallen är riktigt trevligt och passar alla åldrar. Det är lätt att anpassa svårhetsgraden av cyklingen till barnens ålder. Första gången vi var där hade Alexander precis lärt sig cykla utan stödhjul, han kämpade tappert på, det var lite tufft. Vi fick gå en del i uppförsbackarna men det gick bra. Vi pausade ofta, plockade blåbär, Geocachade bland myggen i skogen och tog drick, – och fruktpauser.

 

A cyklade slingen i skogen.

Vi åkte upp igen i somras. Cyklarna var med på taket, bilen var fylld till bredden med tränings, – och badkläder, friluftpryttlar, två hamstrar och Alexanders egenplanterade chiliplanta. Vi kände oss väldigt hurtiga, måste jag säga. Denna gång tog vi med cyklarna upp till toppen och cyklade till Stensjön. Sedan sladdade vi ner allihopa, det var brantare än vad vi trodde, får vi erkänna. Lärdomen blev, har ni små barn, ta liften ner.

 

 

Två bustroll bland tandtrollen.

I år hann vi med Trollskogen också, en fantastisk halvdagsutflykt. Vi tog med spritköket och lagade lunch i solen, det var väldigt gott och uppskattat av alla. Barnen tyckte det var den bästa utflykten någonsin. Till skillnad från en annan, rena motsatsen, som jag tänkte berätta om en annan dag.

Dagens vardagstips
Tabata, crosstraining, högintensiv träning, kärt barn har många namn. Ladda ner någon av Seven minutes training-apparna från App store/Google Play. Ett tag körde vi varje kväll. Hela, eller delar av familjen, sedan kom förkylningar och annat emellan, vi kör så ofta vi kan. Det går inte att göra fel, 30 sekunders träning och 30 sekunders vila. Har ni inte 7 minuter, kör färre övningar. Vem orkar flest armhävningar? Vems planka ser mer ut som en hängbro? Vem kan springa på stället med ”högst” knän? Riktigt kul!

 

V på väg upp mot toppen, hojen är med.

Familjen levlar upp

”Jag ser dig Alexander!” skrek Vincent.
”Jag ser dig också Vincent!” skrek en lika entusiastisk Alexander.
”Vi klarade det! Vi klarade det!”, hojtade de i munnen på varandra.

Vi förstod ingenting, vadå? Klart de ser varandra, de sitter bredvid varandra i soffan! Barnen hade under en tid försökt att koppla ihop surfplattorna för att kunna spela Minecraft ihop. (Vi visste inte hur man gjorde.) Detta hände för ett par år sedan. Jag minns det väldigt tydligt för jag förstod att detta var en start på något nytt. Plötsligt skulle vi hantera digitala konflikter också. Vem som byggt vad och vem som haft sönder vad, med flit eller av en ren olyckshändelse.

Minecraft öppnade porten till YouTube på allvar. Barnen kollade på klipp och fick byggtips på alla möjliga språk, byggkonsten och spelet är verkligen universellt, fantastiskt egentligen.

Här gällde det att hänga med. Jag fick gå en grundkurs i Minecraft hos V. Han visade stort tålamod med min bygg(o)förmåga. Bron höll ihop till slut.

Varför gjorde jag det? Dels för att jag ville veta mer om spelet men också för att jag och Alf tror att det är viktigt att förstå vad kidsen gör. Minecraft igår och om några år onlinespel där man samarbetar med likasinnade över hela världen. Vi vill engagera oss i spelandet från början och hoppas vi att vi kan hänga med så gott det går, när de blir äldre. Eftersom Alf själv spelar en del PS till och från och jag är teknikintresserad så har vi uppmuntrat spelande, det är viktigt att förstå och kunna hantera den nya tekniken. Vi är ganska liberala när det gäller spelande, det betyder absolut inte att barnen får spela obegränsat mycket. Det betyder heller inte att de får ladda ner vilka spel som helst. Jag är den som godkänner vilka spel de får ladda ner. Behöver jag ens tillägga att jag inte alltid är så populär?

En av Eevees utvecklingar, Flareon

I somras kom de världsberömde små monstren in i våra liv igen. Tycka vad man vill om Pokemon Go, det passade oss perfekt. Barnen letade fram sina gamla Pokemonkort ur gömmorna och Pokemon gick varm på Netflix igen. De kan allt om dem. Det är fascinerande när man tänker efter vad spelet har gjort för gemenskapen i familjen. Det blev många fina promenader och pratstunder under alla mil vi gick tillsammans. (Vi spelar fortfarande men inte lika ofta.)

Just nu pratar vi en del om köp i appar hemma. Ska man få köpa saker i spel för riktiga pengar, sina sparpengar? Hitintills har svaret varit nej. Hur tänker ni kring detta?

Dagens vardagstips
Kolla in Sökis.se, en trygg söktjänst för barn.
(Vissa skolor tipsar om söktjänsten.)

Har barnen spelat en stund och behöver röra på sig? Vi kör pausgympa. Lite upphopp, spring på stället, stretcha nacken osv. Barnen är vana, vi kan  gå förbi och hojta ”pausgympa”, så kör de pausgympa. Med eller utan mig/Alf.

Ett annat roligt tips som vi ägnar oss åt till och från är Geocahing. Ladda ner appen, slå på GPS: en och ge er ut på skattjakt! Funkar i stad, på landet, på fjället och i hela världen. Vi har alltid suddgummin i roliga figurer och färger i bilen. Så, om ni hittar färgglada suddgummin i en cache så kanske det är vi som har varit i farten.

Konsten att plocka russinen ur jultraditionskakan

Jag minns barndomens jular med glädje. Det årliga julbaket då vi bakade lussekatter, många olika sorters kakor och pepparkakshusbyggen. Det doftade så gott och mammas lussekatter var jättegoda. Julklappsrim, Kalle Anka, julgran, jultomten och julmat, allt som hör julen till. Alf är uppvuxen med samma jultraditioner, så när vi fick barn så kändes det naturligt att blåsa liv i julbakstraditionen igen. Vi ville ge barnen lika fina julminnen som vi själva har med oss. Här händer det något. Bråk om vem som ska hälla i mjölet, sockret eller ingrediens x, tjafs om vem som ska få slicka ur skålen först. Halva pepparkaksdegen försvann ner i små magar fort som attan. Av degen som blev kvar lyckades vi baka ett gäng muterade pepparkaksgubbar, några blev brända och gick sönder men några såg tursamt nog helt okay ut. Lussekatterna blev torra och såg garanterat hembakade ut. Alf såg min besvikna min.

”Jag fick ett tips om att man kan ha i Kesella i degen för att få dem lite saftigare, sa han lite försiktigt.
”Jag hade i Kesella”, muttrade jag.

Behöver jag tillägga att barnen inte orkade baka särskilt länge? De drog ungefär när de inte fick äta mer pepparkaksdeg, det kan också ha haft något att göra med att mitt tålamod tröt en aning. Lite dåligt minne här, dimman från småbarnsåren ni vet 😉

Efter vårt minnesvärda julbaksförsök så bakas det inga fler lussekatter i vårt hus. Vi bakar saffranskaka i stället. Vi kanske orkar baka en plåt pepparkakor, resten köper vi. Det bakas däremot mjuk pepparkaka, jättegott! Det blir någon typ av julgodis och inlagd sill.

Alf gör pepparkakshus tillsammans med barnen, en skalenlig modell av vårt hus med belysning och allt. Det har blivit vår tradition.

I eftermiddag kommer några vänner över på adventsfika. Vi kommer inte att bjuda på hembakat och vet ni vad? Det kommer att bli jättebra ändå! De kommer ju förhoppningsvis för att träffa oss och inte för att äta muterade pepparkaksgubbar.
Även om de har sin charm också, förstås.

Ja, julstjärnan ser lite blek ut i år, ombyte förnöjer. Det blev en julros istället.

Stressa inte, keep it simple!

Dagens vardagstips i jultider
Kommer från en kompis. Köp pepparkaksdeg, baka en plåt lite då och då, barnen har oftast inte tålamod och ork hur länge som helst ändå.

Varning för tandtroll. Gjorde ni också godis med rispuffar/puffat ris och smält choklad när ni var små? Använd vit choklad och krossa polkagrisar och rör ned istället. Mums!

Orka

Vissa mornar är tuffare än andra. Alla var väldigt trötta, ingen ville gå upp.(Jag var själv med barnen.) Det var becksvart ute, himlen uppvisade så småningom minst 50 nyanser av grått och kaffet såg ovanligt blekt ut för att jag hade glömt att hälla i kaffepulvret. Jag vinschade upp barnen ur sängen 😉 och intalade mig att dagen skulle bli super. Efter regn kommer solsken. Samtidigt började A att hojta om att han ville sluta att spela innebandy. Jag började genast att fundera på vad vi skulle hitta på för uteaktiviteter på kvällskvisten eftersom A ändå inte ville spela innebandy. Eller inte. Vi hade en sådan morgon här om dagen och solen tittade faktiskt fram under dagen.

Få saker slår faktiskt känslan av att vara ute i friska luften, maten smakar också bättre ute på något sätt. Här kommer verkligheten i kapp, åtminstone oss. Under småbarnsåren tillhörde våra barn de morgonpiggas skara, de vaknade runt kl 0430-0500 under några års tid. Under de första åren med barnen var utflykter med korvgrillning väldigt lågt prioriterat, om vi säger så. Det betyder inte att vi inte gjorde saker men vi anpassade ambitionsnivån till vad vi orkade med. Vi höll oss till lekparker som vi kunde gå eller cykla till och tog ibland med fika/mellis. Vi matade änder, Ducky ni minns? Vi gillade också Mulle Mecks lekpark i Solna kommun, den är relativt nära. Vårt tips är att anpassa aktivitetsnivån till vad man orkar med. Jag vill inte idiotförklara någon här. Det är väl självklart!? Men jag vet inte, jag tycker alltfler verkar vara stressade och blir utbrända. Jag tror vi behöver reflektera över ambitionsnivån ibland, det gäller i allra högsta grad oss själva också.

Vi har alltså kört närhetsprincipen för det är enkelt, praktiskt och det gör att vi har kommit iväg. Blir man matt bara av att tänka på all packning, se till att äta något innan eller när du kommer hem. Ta med frukt och något att dricka. Det räcker långt.

Våra tips som funkar vår, sommar och höst och senhöst, innan det blir för halt och grusigt:

• Cykla, vi cyklar mestadels runt sjön och till och från jobb och skola
• Utegym är kul
• Inlines
• Skateboard/Kickbike – vi åker till en skateboard och kick-bikepark (utomhus),
  om din kommun inte har en så kanske grannkommunen har?
• Basketplan, enkelt att gå dit t.ex. efter middagen
• Bada
• Fiska, kolla om fiskekort behövs

Dagens vardagstips
Utflyktsmat. Vi gillar rester som utflyktsmat. Resterna funkar lika bra som soppa eller som pytt i panna. Koka upp buljong hemma och skrapa ned nudlarna/pastan/bulgur/vad ni har med lite grönsaker. Och så kyckling/korv/kött/fisk/vad ni har hemma. Eller förbered pytten hemma. Klart, snabbare än snabbmat!
Ta med soppan/pytten i en (mat)termos. Alternativt, ta med spritköket ut och laga på plats. Ett annat tips är majsplättar.

Ta en promenad. I går kväll gick jag och A ut på en promenad medan Alf och V körde iväg till trumlektionen. Vi gick inte så långt eller snabbt. (Kan ju vara så att A fångade en och annan Pokemon också.)

Keep it simple!

Varför Gneis?

Varför fastnade vi för Gneis? Vi tycker att Gneis har snygga, tunna, varma, vattentäta, tåliga och funktionella kläder som andas. Minusgrader eller tösnö, inga problem. Barnen klättrar, hoppar, springer, rullar, krälar och åker kana på berg och is utan problem. Kläderna har hållit. Smutsen rinner av eller kan enkelt torkas bort.

A är också en jordnära kille.

Vincent invigde sin första Abiskojacka tidigt på vårkanten. Han lekte i en stor snöhög som innehöll grus och smuts. Efter ett tag borstade V av sig snön och smutsen liksom bara ”rann av”. Jackan var plötsligt helt ren. Vi var tre vuxna som tittade på varandra och undrade ”vad sjutton hände”!? Det är antagligen det som kallas för ”return on investment”.

Supershape fick så småningom sällskap av det mesta i Gneissortimentet. Våra barn har alltid älskat sina Supershapes men mitt och Alfs absoluta favoritplagg är Sahara som håller oss torra i ösregn och hagel (!) på cykeln, på utflykt, på golfbanan, i skärgården eller på väg till jobbet.

Thermobyxan, ett fantastiskt plagg!
Barnen lärde sig tidigt att thermobyxan och skalbyxan inte är samma sak. Jag vet, det är inte fritidspersonalens sak att hålla reda på alla kläder. Om jag säger så här, barnen har använt thermobyxor som skalbyxor till och från. Barnen och vi föräldrar tog ”fajten”, jag satte upp lappar vid barnens platser i hallen. Resultatet? Jag har tvättat thermobyxorna många gånger. Inte ett enda par har ett enda hål. Jo, faktiskt ett par, de sprack lite i grenen när ett av barnen skulle gå ned i spagat.

På vintern, om det är kyla och snö, så är det ganska så enkelt att ta sig ut i friska luften. Vi gör som de flesta andra, tror jag. Vi går till någon lekpark, pulkabacke, åker skridskor på sjön/i ishallen/på skridskoplan utomhus. Bygger snögubbar, har snöbollskrig och gör snöänglar. Slalom/snowboard är jättekul men det blir inte så ofta som vi skulle vilja.

Nä, all smuts kan inte torkas av…

Men vad gör man på vintern om det inte är snö?

Dagens vardagstips:
Om det inte är alltför blött eller grusigt ute, plocka fram en/flera radiostyrda bilar. De måste tåla en del vatten och ha hyfsad hög markfrigång. Kom ihåg att ladda och ta med extra batteriet. Eftersom batterierna tar slut relativt snabbt hinner man göra det efter middagen eller klämma in det innan man ska iväg på en aktivitet. (Det går bra med vanliga bilar också med stora hjul.) Är det mörkt ute? Ta med pannlamporna.

Reflexjakt. Jag fick ett reflextips, stäng in er i ett mörkt rum och lys med en ficklampa på reflexer för att se om de fortfarande är bra nog. Det borde funka utomhus också. Häng upp dem i trädgården och ge er ut på reflexjakt. Alternativt ta med dem ut i en park och häng upp dem. Någon som testat detta? Jag har inte hunnit ännu men ska absolut rota fram diverse reflexer i gömmorna. Och pannlamporna.